Qela - Mamma till Nathaniel

Tänkte försöka skriva en förlossningsberättelse medans Nathaniel halvsover hehe.

I torsdags den 10/10 så kändes allt normalt, inga tecken liksom.

Skulle träffa Rebecca men det uppstod lite knas då vi missade varandra helt haha..

Sen mötte jag Madeleine, följt hennes blogg/instagram, hon ska ha barn när som helst! Köpte iallafall en tröja av henne, efter det gick jag och hämtade ett paket och handlade. Kände ett tryck nedåt när jag var påväg hem, typ som att han skulle halka ut (haha..) När jag gick på toaletten runt eftermiddagen så kom det rätt mycket av slemproppen, mer än förut. Antar att det var det var de sista av den ;)

Kände mer av det där trycket så satte mig ner på golvet för jag tyckte det kändes rätt obehagligt.

Runt 8 kanske? Så kände jag lite värk i magen men det gick över. En timme senare, klockan 9 på kvällen, så började jag få mer ont i magen. Som kom och gick. Ringde min mamma och förklarade läget och hon tyckte att jag skulle ringa in till förlossningen, men jag trodde inte att det var värkar hahaha så jag tog en till alvedon och skulle försöka sova :) Tyckte att det kändes larvigt att ringa och rådfråga förlossningen för jag trodde verkligen att jag skulle behöva sättas igång. Hur som, till slut fattade jag att det var värkar jag hade.. Ringde in vid 22 ungefär och förklarade läget. Fick förslaget att ta två alvedon och en dusch. Som man alltid får haha. Men det hjälpte inte. Så jag satt hemma och klagade över varför man ens måste ha en rygg och mage för det gjorde ont haha, tryckte i mig äppelklyftor samtidigt. Men man stog ju ut med smärtan. Ringde förlossningen igen vid 1 på natten då värkarna kom tätare och gjorde lite ondare, men såklart var det fullt på sös men hon sa att antingen kunde jag försöka vänta en timme, eller så kunde hon kolla runt på andra sjukhus. Men jag sa att jag kunde vänta, så jag väntade i en och en halvtimme till hemma. Men tiden går så sjukt snabbt, trodde jag hade väntat en halvtimme bara haha. Men vid 2.30 blev värkarna rätt så jobbiga så jag ringde in och då bad dom mig komma. ÄNTLIGEN. Jimmy beställde en taxi som var här på tio minuter, chaufförens första körning för natten haha asgullig var han, berättade om när hans fru hade värkar och sånt.03.10 skrevs jag in och fick ett rum. 

 

Dom undersökte mig och upptäckte att han inte alls hade fixerat sig utan huvudet var fortfarande ruckbart, men min cervix var helt utplånad och jag var öppen 5 cm. Var så sjukt rädd att jag inte var öppen nånting haha! Fick beröm för att jag hade klarat av värkarna så bra hemma. Fick testa lustgasen hehe, den var sjukt nice ;) Blev lite halvt efterbliven haha. När barnmorskorna gick ut så passade jimmy också på, såklart ;)
Men vid 04.00 föreslog dom epidural så jag kunde sova lite, så jag tog det. Trots min rädsla för nålar. Men det gick hur bra som helst och värkarna försvann, epiduralen sattes in 04.45. Jag och Jimmy somnade till en timme kanske? Sen vaknade jag av att det var tomt i rummet och jag började känna av värkarna igen haha. Fick panik när jag var ensam, men Jimmy hade vaknat och ville inte väcka mig så han var och köpte en kaffe, sen satt han utanför rummet. Mina barnmorskor slutade sitt pass och 07.10 började två nya. Helt underbara var dom!

Trots lite småvärkar så öppnade jag mig inte mer och vattnet gick fortfarande inte (helt sjukt egentligen då det var vattnet dom trodde skulle gå flera veckor innan bf haha) Så dom stack hål på hinnorna 07.47, kände rätt snabbt att det blev helt varmt haha, men det rann sakta och fint iallafall, inte nån flodvåg som alla trodde ;)

Han hade bajsat lite i vattnet men det var ingen fara. Dom frågade om jag ville delta i någon studie vid 08.00 för att jag skulle få värkstimulerande dropp, det innebar typ att dom tog mitt fostervatten och tog två blodprov i fingret, jag brydde mig inte så mycket så jag lät dom göra det, kan aldrig skada liksom :)

Så vid 08.55 kopplades droppet in, 09.10 blev jag undersökt och var öppen 6 cm och vattnet rann fortfarande. Dom bad mig ställa mig upp en stund för att påskynda lite haha, inga problem, kände ju värkarna men tog dom fortfarande helt okej. Stog där och vaggade lite, andades. Jimmy påminde mig hela tiden om att andas. Skämtade lite, berättade hur stark jag var och hur bra jag var på att andas. Dom orden hjälpte som fan kan jag säga! En timme senare, 10.15, känner jag hur sjuuukt ont två-tre värkar gör, så jag får tårar i ögonen och börjar spy som en galning hahaha, bad Jimmy hämta barnmorskorna så dom kan kolla om jag kanske öppnat mig LITE till, när dom kom in la jag mig på sängen, och dom konstaterade att jag var FULLT öppen och alla kanter var borta, så hon kände hans huvud. Det var dags att börja krysta. Alltså då blev jag rädd, jag tänkte att värkarna hade gått för lätt för att jag skulle vara fullt öppen, det var det HÄR jag var mest rädd för, att krysta. För hur FAN skulle en unge kunna komma ut där nere? 10.19 tappar dom mig på urin och pratar lite om hur jag ska krysta.

10.40 känner jag ett sjukt tryck, ligger på sidan med ena benet uppe i en sån där gyngrej haha. Håller Jimmy i handen, tar ett djuuuuuupt andetag, och trycker på. Alltså kroppen vet verkligen vad den ska göra, för shit vilken kraft man får! Dom ber mig lägga mig i ryggläge samtidigt som jimmy ska hålla ner mitt huvud mot mitt bröst. Gör som dom säger, känns inte som att det händer nånting, men jo. Då ber hon mig känna på hans huvud, innan förlossningen tänkte jag att jag aldrig skulle göra det, men haha jag gjorde det ändå. Kändes helt jävla sjukt. Dom ber mig vänta lite med att krysta, sen får jag trycka på igen. Jimmy är bredvid mig och ser helt amazed ut haha, men när hon säger ' Okej Mickaela, en krystning till så är eran bebis ute' DÅ fick Jimmy panik, alltså han hade varit lugn och sansad under hela förlossningen, men just när hon sa sådär berättade han att han blev riktigt nervös. Så jag krystade en gång till, kände hur nånting sprattlade till där nere, som en hal fisk ungefär? Sen var han ute. 10.49 , 11 oktober 2013, föddes våran älskade och efterlängtade prins Nathaniel Kent Viktor Holmroos, 52 cm lång och 4080 g! Navelsträngen lindad ett varv runt halsen men den tog dom bort med lätthet över huvudet. Jimmy klippte navelsträngen och fick så mycket tårar i ögonen, jag får upp han på bröstet och börjar småböla lite jag också haha! Får tårar i ögonen bara jag skriver det här.. 10.52 krystade jag ut moderkakan med lätthet. 
Jag krystade i bara 9 minuter, vilket är rätt snabbt, så jag blev LITE orolig för hur mycket jag hade spruckit, men jag hade inte spruckit nånting! Fick höra senare av så många barnmorskor att jag verkligen är skapt till att föda barn. Man blir ju lite sådär småstolt då hehe..Speciellt när han vägde lite över 4 kg.

 

Ringde mamma efter några minuter, som i panik hade tagit en jättetidig buss från hallstavik, ville ha med henne under förlossningen för jag var så rädd inför den, men det gick ju bra ändå haha. Ringde iallafall henne och berättade att hon blivit mormor, Hon ba ' Men nää va? Jag är bara vid tekniska! ' Hahaha så störd. Hon kom till sjukhuset och gosade med bebisen haha. Hjälpte mig i duschen efteråt medans Jimmy fick gosa med bebis,

 

Alltså, jag måste bara säga. Det var så GRYMT coolt att föda barn, jag vill ALDRIG glömma hur den här förlossningen gick, och jag vill lätt ha fler barn i framtiden. Jag som var så jäkla rädd, det gick så bra. Och jag är så lycklig över det. Det gäller att ANDAS. Jag trodde det var bullshit innan men det hjälper verkligen. Och jag kände aldrig den där 'Jag vill dö-smärtan'. Bästa dagen i mitt liv! Och idag fyller han redan en vecka, helt sjukt haha.