<3
Typ den vanligaste frågan jag får är 'hur känns det?' Alltså. Det känns bra, fett bra. Jag kunde inte tidigare säga att jag 'älskade' han i min mage för jag kände inte riktigt att det var något där. Men nu kan jag säga att jag älskar våran fina pojke. Oavsett vad. Men att vara gravid är inte så jäkla mysigt. Dom första tre månaderna spydde jag bara, kunde knappt äta trots att jag var hungrig konstant och ont i ischias redan efter nån vecka. Sen gick det över. Men min ischias nerv är fan inte att leka med. Den värken har kommit tillbaka starkare än någonsin och jag haltar fram. Känner mig inte 100% bekväm med min mage som växer & växer, jag är inte van vid kroppen jag har just nu. Sammandragningar och spänningar i magen är inte heller speciellt kul..Jag är dessutom SKITrädd inför förlossningen. Jag vet att allt detta kommer vara värt det när jag får hålla min älskade son i min famn, men just nu känns allt lite on the down side. Kan vara hormonerna som spökar också, dom kan ju dra åt helvete liksom haha. Men det bästa som den här graviditeten har gett mig, är sparkarna. Nu vet jag att han ligger där inne och finns på riktigt, kan ligga och känna på hans sparkar hur länge som helst. Eller när vänner & familj ler när dom får en spark på handen och pratar om framtiden med min & jimmys bebis. Och jag vet att Jimmy tycker det är minst lika häftigt varje gång han får en kick. Eller när han ligger o babblar med honom om helt konstiga grejer haha. Att vi faktiskt har ett namn på våran son. Att vi har lite kläder till honom redan. Fyfan vad jag längtar efter honom. Fyfan vad jag älskar min egna lilla familj.
Kommentarer
Postat av: Madde
Gud vilken fin mage du har :)!
Svar:
micklalea
Trackback
