Bebis
Efter att ha haft barn nu i elva veckor ungefär, så mycket men ändå så lite, så förstår jag varför man skaffar fler barn. Dom första veckorna när jag var SÅÅÅÅ trött, trodde att jag aldrig mer skulle få sova igen och känna mig hyfsat pigg så jag skulle klara av att ens laga mat. Men nu, så har det minnet bleknat liksom. Jag klarar av att sitta uppe och kolla på en film på kvällarna. Jag klarar av att gå upp på morgonen och städa, laga mat, ta ut hunden.
I början så gick jag upp varje gång han vaknade. In på facebook, instagram, satt och ammade hela tiden osv osv. Men jag har lärt mig att skita i att kolla på luren. Jag hör att han vaknar, kollar om blöjan måste bytas, sen drar jag bara han till mg och liggammar och somnar till under tiden. Satan vad det har sparat energi.
Jag ser bara hur mer medveten han blir om saker. Han ler när han ser mig, han ler när man pratar glatt med han. Han ligger och pratar som en galning, ligger ALDRIG still, inte ens när han äter. Knappt när han sover heller hahaha. När han blir SÅÅÅÅÅÅÅ förbannad så han bara spänner hela kroppen och gör inte ett ljud (Ja jag blir livrädd när han gör så) Håller nacken stadigt, blir så ledsen när Tyson får för sig att skälla på dörren. Alltså.. Vart tog min pyttelilla bebis vägen? Hahhahaha. Även fast det är så jäkla kul att han kan mer, är mer som en människa, och jag verkligen ser fram emot dom första stegen, hans första ord osv, så vill jag liksom ha en till bebis. Helt sjukt.. Man glömmer dom jobbiga stunderna.
Däremot har jag inte glömt min graviditet. Många säger att man saknar magen men näääää, aldrig.
Det var SÅÅÅÅÅ tungt, jag fick en sån stor mage så att barnmorskan till och med skrattade när jag kom till bb med värkar för att hon aldrig hade sett en sån mage. Jag kunde knappt gå på slutet, jag låg på sjukhus, hade för mycket fostervatten, kunde inte andas , hjärtklappningar. Nä usch.. Men magen har försvunnit sååå mycket och det är jag riktigt tacksam för. Hur min mage ser ut just nu i ljuset med bristningar och sånt behöver man inte veta hehe men ändå. Jag kan ju röra mig igen iallafall. Det jag saknar med graviditeten isåfall innan alla problem började, var alla rörelser. Så mysigt.. Och att planera, köpa bebiskläder, ååååh det var fett mysigt.
Kommentarer
Trackback
